laghmari

Ensam.. Igen.

Jag har ingenting emot & få vara hemma. Ensam & rädd, bara sitta vid datorn och inte göra någonting. Lyssna på låtar som spelar upp om & om igen. Tårarna som rinner ner för min kind, enda ner till munnen. Såren ska växer och aldrig slutar blöda.

Jag ser ut genom fönstret där alla raketer smäller. Jag kollar min msn lista där två pratar med mig. Ingen smsar, ingen bryr sig. Det som gör allt mycket värre är att det är tredje året.

Jag accepterar att bli lämnad hemma. Leva livet hemma.. Jag accepterar det, men det gör så himla ont att vara hemma.. På nyår, bli dissad av sin bror och lämnad hemma. Det gör så ont.

Jag känner hur min själ skriker. Hur mina drömmar spricker och hur jag sakta mår sämre. Jag tittar ut och ser hur alla har det bra..

Nu känner jag mig som förut.. Rädd & ledsen, ingen lust för och göra någonting.. Kan bara sitta och drömma om mina fitt kändisar som jag vette fan varför.. Önska att någon kändis kommer trots att de inte är verkliga..