Jag klarar mig..

Under snart tre-fyra års tid.. Så har jag alltid trott att jag inte klarar mig utan vissa personer..
Jag kunde inte ställa mig upp & le utan vissa personer, jag såg livet som ett helvete utan de personerna..
Jag ville inte andas utan de, jag ville inte äta.. Jag ville inte ens gå..
Allting var upp & ner utan de.

Men nu efter en viss tid, när alla drog och lämnade mig.. Då trodde jag inte att jag skulle lyckas, men det tog lite tid tills jag förstod att jag kan ställa mig upp & gå. Jag trodde aldrig på mig själv, jag trodde aldrig att jag var stark.
Jag trodde att jag behövde stöd och support. Trots att människor var falska mot mig, trots att vissa ibland inte älskade mig så trodde jag fortfarande att jag behövde de..

Det är FEL. Ingen människa behöver bli uttnytjad. Ingen människa ska behöva bli sårad. Alla kan klara sig själva, du behöver bara lita på ditt hjärta & dig själv. Se och förstå hur livet är. Du måste vara stark och inte låta någon trycka ner dig. Du ska hålla huvudet högt och sätta upp mål som du ska pasera.

När du väl är på toppen, när du är där uppe.. Då ska du hjälpa andra människor, du ska lära de va du lärde dig själv. Sedan så ska du bara njuta över att du klarade det & att du hjälper människor upp.

Kom ihåg..    Resan blir tuff..

/yzn

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kategorier

Arkiv

Bloggvänner

Sök i bloggen

RSS 2.0